I Sverige styr arbetsmarknadsrätten anställningar, löner, semester och betald ledighet och detta regleras närmare av lagar som stiftas av riksdagen. Och även om arbetstagare i regel är lediga under allmänna helgdagar i hela riket, kan ytterligare ledighet ha avtalats om i kollektivavtal, som exempel kan midsommarafton och julafton nämnas som exempel på sådana ”de facto”-helgdagar.
Enligt svensk lag flyttas inte helgdagar i det fall de skulle infalla under helgen för att kunna utnyttjas senare, i likhet med de flesta övriga europeiska länder. Undantaget till detta är Kristi himmelsfärd som oftast infaller på en torsdag. Fredagen efter Kristi himmelsfärd brukar av arbetsgivare betraktas som en dag som arbetstagaren får betald ledighet.
I Sverige kategoriseras helgdagar som kristna och icke-kristna. Det är vanligt bland svenska företag att stänga efter halva dagen på dagen före en allmän helgdag. Om en allmän helgdag infaller på en tisdag eller torsdag, tillåts de flesta arbetstagare ledighet även för ”klämdagen” som infaller. Detta innebär att arbetstagaren tillåts ta en extra dag ledigt på den dag som ligger mellan helgen och den helgdagen.
Helgdagsaftnar och säsongshelgdagar
Helgdagsaftnar och säsongshelgdagar brukar medgivas ledighet för arbetstagare efter arbetsgivarens beslut och i enlighet med villkoren i anställningsavtal eller fackliga kollektivavtal. På sådana halvhelgdagar tillåts en arbetstagare generellt sett ta betald ledighet under eftermiddagen.
Ett par exempel på sådana halvhelgdagar utgörs av trettondagsafton, påskafton, valborgsmässoafton allhelgonaafton. Helgdagsaftnar som medger betald ledighet utgörs av julafton och nyårsafton. Vissa säsongshelgdagar observeras i Sverige men betald ledighet är begränsad. Sådana dagar exemplifieras av höst- och vårdagjämning samt sommar- och vintersolstånd. All helg- och semesterledighet bestäms i semesterlagen som gäller för samtliga arbetstagare.